Ordförande Magnus Ringborgs inledningstal
Idag för exakt 120 år sedan tar James Joyce ut Nora Barnacle på deras första date. Som en kärleksgåva skriver han sedan Ulysses om den dagen, en bok som av många anses som 1900-talets främsta.
Odyseus kommer till fajakernas ö som en skeppsbruten främling. Han blir inbjuden till kungen som gäst, och där hör han en bard som sjunger om hjälten Odysseus bragder vid Troja. Han inser att även om han förliser på havet så har hans liv inte varit förgäves. Han finns kvar i minnet, i berättelser och sånger.
När James Joyce några tusen år efter Homeros utgår från sagan om Odysseus så förvandlar han den. Jag ska nämna fyra sådana förvandlingar.För det första teleporterar han oss från Medelhavets farliga klippor till Dublins gator där pubarna växer som svampar längs kanterna. För det andra pressar han samman tiden – från tio års irrfärder till ett dygns promenad. För det tredje så förvandlar han språket. Hos Homeros hålls de fantastiska händelserna samman av hexameterns stadiga lunk. Hos Joyce blir det tvärtom; Leopold Blooms triviala små ärenden runt stan kontrasteras av ett språkligt fyrverkeri som överraskar i varje kapitel, en ordfestival som litteraturhistorien aldrig tidigare har skådat. Men den fjärde förvandligen är kanske den viktigaste. Joyces hjälte är allt annat än en krigare och hämnare. Penelopes friare som slaktas hos Homeros motsvaras av Blaze Boylan som uppvaktar hustrun Molly. Bloom låtsas som det regnar. Därför blir Leopold Bloom en hjälte för vår tid, den snusförnuftige annonsackvisitören växer från medelmåtta till en gigant. Hans bragder läses över hela världen. Ulysses blir en hyllning till vanligheten. Den hjälper oss att se det stora i det till synes lilla.
Ett avsnitt i Ulysses heter Cykloper. Joyce häcklar hänsynslöst enögdheten. Han får oss att se inte bara den grekiska övärlden och staden Dublin för hundra år sedan, han får oss också att uppmärksamma världen i vår omedelbara närhet. Vi funderar över den sällsamma historien bakom en hopskrynklad papperslapp som flyter förbi i rännstenen på Valhallavägen, vi undrar över vad cykelbudet som svischar förbi oss på gatan med ett rosa matpaket på ryggen tänker. James Joyce får oss att se med inte ett öga, inte med två ögon utan med tre ögon.
It is a great honour for The James Joyce Society of Sweden and Finland to say welcome to the Ambassador of Ireland in Sweden, Mrs Barbara Jones. The scandinavian vikings who came to Ireland a thousand years ago were not always friendlyp. This has changed. We are now cooperating in the European Union. Welcome Ireland!