Dubliners är en samling av 15 noveller som skildrar Dublin och dess invånare. De första novellerna, The Sisters, Eveline och After the Race, skrevs 1904 under pseudonymen Stephen Daedalus i George Russells Irish Homestead-tidning. Joyce slutförde den första versionen av samlingen 1905, men dess utgivning försenades med nästan nio år. Dubliners utkom slutligen i London den 15 juni 1914.
Svårigheterna med publiceringen var i huvudsak relaterade till vad Joyce ville skriva om Dublin. Han ville inte bygga en utsmyckad eller patriotisk bild av staden, utan att skildra dess folk, institutioner, seder och vardag som han såg dem. Förläggare och tryckerier å andra sidan fruktade att texterna kunde förolämpa riktiga personer eller orsaka juridiska problem.
Joyce skickade sitt första manuskript till London-baserade Grant Richards 1905. Richards gick inledningsvis med på att publicera samlingen, men tryckeriet vägrade att skriva ut några av novellerna och deras passager. Two Gallants i synnerhet väckte motstånd, liksom ordet ”bloody” i novellen Grace. Det blev ingen publikation.
År 1909 tecknade Joyce ett nytt kontrakt med det Dublinbaserade förlaget Maunsel & Co. Boken skrevs och var tänkt att publiceras, men även det förlaget började frukta innehållet i arbetet. George Roberts krävde ändringar och raderingar som Joyce inte accepterade. Under publiceringstvisten kontaktade Joyce till och med kung George V och frågade om han kunde hitta några av de delar som var upprörande. Kungen tog inte ställning till frågan, och slutligen 1912 brändes hela den färdiga upplagan.
Under åren erbjöd Joyce manuskriptet totalt 18 gånger till 15 olika förlag, innan Grant Richards slutligen gick med på att publicera Dubliners 1914. Boken publicerades slutligen 1914 och Joyces långa kamp för att få samlingen publicerad avslutades.
Dubliners berättar historien om Dublin, men också om människor som känner sig fast i sina egna liv. Novellerna i samlingen rör sig från barndomen till ungdom, vuxenhet och det offentliga livet. De är hem, skolor, arbetsplatser, gator, pubar och fester.
År 1904 beskrev Joyce själv sitt mål genom Dubliners-samlingen som ”den halvförlamade själen som många anser vara en stad”. Dublin är därför inte bara en plats för novellerna, utan en stad där människorna försöker ändra sig men är fast i tillvarons nät och har blivit fångna, inskränkta och förkrympta.
Novellerna är realistiska och vanligtvis lätta att läsa. Joyce berättar dock inte direkt för läsaren vad man ska tänka eller vad som verkligen händer mellan människor. Relationer, motiv och besvikelser hos individer måste ofta härledas utifrån deras tal, gester och beteende.
Dubliners kan närmas genom det så kallade begreppet epifani. Joyce använde ordet för att beteckna ett plötsligt ögonblick av förverkligande eller uppenbarelse där ett vanligt objekt, fras, gest eller händelse plötsligt får en ny mening. I Dubliners noveller kan en uppenbarelse vara en persons egen insikt, men lika ofta är det något som läsaren märker före eller genom skildringen av en person.
Dubliners struktur
De femton novellerna (jag ger de svenska titlarna efter Warburtons översättning, med engelska originalet inom parentes) i samlingen bildar en lös helhet kring teman av förlamning, simoni och gnomon. Joyce delade ursprungligen in dem i fyra grupper: barndom, ungdom, mognad och det offentliga livet. Den sista novellen, De döda (The Dead), fungerar som samlingens final.
Barndom
1 Systrarna (The Sisters)
I den första novellen om samlingen försöker en ung pojke förstå en bekant prästs död, fader Flynn. Vuxna pratar med tips och berättar inte allt för honom. Sisters ger omedelbart en bra nyckel till att läsa samlingen: vad händer om de viktigaste sakerna lämnas osagda?
2 Ett Möte (An Encounter)
Två skolpojkar bestämmer sig för att fly från skolan och gå på ett äventyr i Dublin. Äventyret tar dock en konstig och hotfull vändning när de möter en äldre man. Den romantiska idén om barndomen från den stora världen kommer över verkligheten.
3 Arabien (Araby)
En ung pojke blir kär i flickan bredvid och föreställer sig sin resa till Araby Bazaar som en nästan romantisk pilgrimsfärd. Verkligheten är mycket mer vardaglig. Slutet på romanen är en av de tydligaste epiphanies i Dublinborna.
Ungdom
4 Eveline (Eveline)
Eveline sitter vid fönstret i sitt hem och försöker bestämma om hon lämnar Dublin för en ny värld och liv. Det förflutna, familjen och plikten drar honom i en riktning, kärlek och nya möjligheter till den andra. Spänningen i romanen kommer först och främst från det faktum att beslutet redan verkar ha fattats – tills det kanske inte existerar.
5 Efter loppet (After the Race)
Unga Jimmy Doyle tillbringar kvällen med sina rika europeiska vänner efter en biltävling. Den internationella, moderna och pengarika världen ser attraktiv ut, men Jimmy hör inte riktigt till det. Romanen beskriver tragiskt Irlands ställning i ett föränderligt Europa.
6 Två kavaljerer (Two Gallants)
Lenehan och Corley vandrar runt Dublin och planerar hur man drar nytta av en ung kvinna. Det är väldigt lite som händer i novellen, mest bara sysslolösa promenader, prat och väntan där människorna sitter fast i sina egna roller.
Mognad
7 Pensionatet (The Boarding House)
Mrs Mooney upptäcker att hennes dotter Polly har en affär med en man som är en av hennes hyresgäster. Situationen leder dock inte till en skandal, och fru Mooney börjar ordna sakerna till förmån för sin dotter. Den korta berättelsen är en exakt och på vissa ställen komisk beskrivning av social beräkning och äktenskapsmäklande.
8 Ett Litet Moln (A Little Cloud)
Little Chandler möter sin gamle vän Ignatius Gallaher, som har varit framgångsrik i London. Vännens internationella liv får Chandler att se på sin egen lilla värld med nya ögon. I novellen kolliderar stora skrivna drömmar med vardagen och, när man återvänder hem, också bitterhet.
9 Motstycken (Counterparts)
Farrington tillbringar sin arbetsdag förödmjukad och arg. Han försöker dränka sin känsla av misslyckande i alkohol, men kvällen ger inte någon lättnad. Den korta berättelsen är en mörk beskrivning av motstyckena i relationerna mellan arbete och hemliv.
10 Jord (Clay)
Maria tillbringar Halloween-kvällen med sina tidigare arbetsgivare. Situationen är till synes varm och ofarlig, men små detaljer och ritualer börjar få en annan betydelse. Skönheten i novellen är hur lite Joyce säger direkt om Marys liv och hur mycket läsaren får härleda.
11 Pinsam händelse (A Painful Case)
Mr Duffy hade byggt sitt liv ensamt och organiserat. Hans relation med fru Sinico avbryts eftersom hennes närhet hotade isoleringen som han noggrant byggt. Det är bara år senare som Duffy inser konsekvenserna av sitt val.
Det offentliga livet
12 Minnesdag på valbyrån (Ivy Day in the Committee Room)
En grupp män sitter i ett utskottsrum i Dublin och pratar om politik, Irland och Charles Stewart Parnell. De stora nationella frågorna förvandlas dock till vardagstal i ett litet rum och en värdelös väntan.
13 En mor (A Mother)
Mrs Kearney vill säkerställa sin dotters goda position på musikevenemanget och börjar kräva från arrangörerna vad hon anser vara hennes dotters. Hans beslutsamhet förvandlas gradvis till en social katastrof. Den korta berättelsen visar hur i ett litet samhälle, ambition och försvar av värdighet kan vända sig mot personen själva.
14 Nåd (Grace)
Den berusade Tom Kernan faller på trappan, och hans vänner bestämmer sig för att sätta honom tillbaka på vägen till ett anständigt liv. Deras lösning är att ta honom till ett katolskt andligt tillfälle. Resultatet är både en komisk och lyhörd skildring av religion, hyckleri och det sociala livet i Dublin.
15 De döda (The Dead)
Den sista och längsta novellen i samlingen äger rum på julfesten med Gabriel och Gretta Conroys gamla mostrar. Under kvällen kommer Gabriel att möta både sin egen självbelåtenhet och sin frus förflutna. Gretta minns Michael Furey, en ung man som hade älskat honom och dog ung.
Denna sista novell är svåröversatt framförallt därför att den på svenska skulle kunna betyda både ”de döda” och ”Den döde”. I vissa fall sägs denna novell vara 1900-talets bästa novell på det engelska språket. Slutet är i varje fall väldigt vackert. Gabriel Conroy, novellens huvudperson, ser ut genom hotellrummets fönster. Han har just fått veta att hans fru fortfarande sörjer en beundrare från hennes ungdom, som fick lunginflammation och dog på grund av att han stod utanför hennes fönster i vinterkylan.
A few light taps upon the pane made him turn to the window. It had begun to snow again. He watched sleepily the flakes, silver and dark, falling obliquely against the lamplight. The time had come for him to set out on his journey westward. Yes, the newspapers were right: snow was general all over Ireland. It was falling on every part of the dark central plain, on the treeless hills, falling softly upon the Bog of Allen and, farther westward, softly falling into the dark mutinous Shannon waves. It was falling, too, upon every part of the lonely churchyard on the hill where Michael Furey lay buried. It lay thickly drifted on the crooked crosses and headstones, on the spears of the little gate, on the barren thorns. His soul swooned slowly as he heard the snow falling faintly through the universe and faintly falling, like the descent of their last end, upon all the living and the dead.
I svensk översättning av Thomas Warburton lyder den:
Några lätta stänk mot fönsterrutan kom honom att vända sig om. Det hade börjat snöa på nytt. Han såg sömnigt hur flingorna lyste i silver och mörkt när de föll snett genom lyktskenet. Det var tid för honom att börja sin egen resa västerut. Ja, tidningarna hade rätt: rikliga snöfall över hela Irland. Det föll snö över hela det mörka slättlandet och över de kala bergen, sakta föll den över Allensjön, och sakta längre västerut i Shannons oroliga mörka djup. Den föll över hela den ensliga kyrkogård i bergen där Michael Furey låg begraven. Den låg i täta drivor över de lutande korsen och vårdarna, över den lilla grindens gallerspetsar, över kyrkogårdens kala törnen. Hans själ domnade långsamt bort under det han hörde snön falla genom rymden sakta och lätt och lätt och sakta likt allas yttersta ände sänka sig över alla levande och döda.
Patrick Dunne har skrivit ett manus till en artikel om ”The Dead” som jag fått mig tillsänt och publicerar här.
